Ibland sträcker vi oss efter något att äta utan att egentligen vara hungriga. Kanske är det rastlöshet, stress, eller behovet av tröst som får oss att öppna kylskåpet – inte kroppens signaler på näring. Att skilja mellan fysisk och känslomässig hunger kan vara en nyckel till både bättre hälsa och större självkännedom.
En av nycklarna till att övervinna känslomässigt ätande och begränsa matsug är att skilja på fysisk hunger från emotionell hunger. Vi lever i ett väldigt stressat samhälle och precis som allt annat stressas även våra måltider. Vi äter ofta distraherat och tänker inte på vad som finns på vår tallrik. Vi äter för lycka och bekvämlighet snarare än att lägga fokus på näring och på hur maten påverkar vår hälsa.
Men genom att vara proaktiv och fråga dig själv: “Är det här fysisk eller känslomässig hunger?” så kommer du inte längre att bara vara en ‘automat’ som äter tanklöst och utan eftertanke.
Så låt oss se hur du kan urskilja den fysiska från den psykologiska hungern och skillnaden när man är hungrig eller om det mer är för att lugna din emotionella hunger eller tristess.
Plötslig hunger jämfört med gradvis hunger
Känslomässig hunger tenderar att dyka upp plötsligt. Du börjar längta efter söt mat sent på kvällen eller annan ‘mysmat’. Fysisk hunger däremot, byggs upp gradvis och det kan ta flera timmar innan magen börjar kurra. Detta är den mest uppenbara skillnaden mellan de två typerna av hunger.
Mage i stället för mun
När du är fysiskt hungrig kan magen kurra och kännas tom, men med känslomässig hunger är magen ofta full och du är egentligen inte hungrig. Istället är det dina smakavkänningar som skjuter iväg och munnen vattnas vid tanken på ‘något sött och gott’. Denna typ av hunger baseras mest på vad du känner och tänker, alltså inte på egentlig kroppslig hunger.
Att bli mätt
När du är fysiskt hungrig kommer intagandet av en hälsosam måltid som exempelvis kyckling och broccoli att lugna din hunger eftersom magen är full. Maten kan tyckas tråkig och smaklös för många människor, men det kommer att tillfredsställa din hunger. Med känslomässig hunger kommer suget efter en sådan näringsrik mat att stängas av. Istället längtar man efter glass, munkar, hamburgare etc.
Känslomässig hunger kräver specifika livsmedel för att du ska känna en form av ‘mättnad’. Det handlar inte om näring utan om smak. Du äter för att känna dig lyckligare eller för att dölja stress, ångest, tristess etc.
Ofta slutar man heller inte att äta även när man är mätt. De flesta människor som äter p.g.a. känslomässig hunger slutar bara när maten verkligen är slut. Eftersom detta blir en vana och till ett starkt sug blir det mer och mer en ohälsosam vana, speciellt om det sker dagligen.
Mätt och belåten gentemot en känsla av skuld och skam
En tydlig skillnad mellan de två hungersätten är hur du känner dig efter måltiden. Om du känner dig mätt och belåten över dig själv för att äta hälsosamt har du tillfredsställt fysisk hunger. Du inser att mat är bränsle, och maten du äter ger dig energi.
Men om du känner dig skyldig och i hemlighet fördömer dig själv för att falla för frestelser, åt du förmodligen för att tillfredsställa känslomässig hunger. Maten du konsumerar kommer att först ge dig högt blodsocker, men när det höga blodsockret kraschar kommer du att känna dig trött och på ett mindre lyckligt humör. Mat som äts genom känslomässigt ätande gör att du sällan känner dig lycklig länge. Du behöver alltid mer skräpmat för att så att säga, ‘medicinera’ dig själv.
När du känner dig känslomässigt hungrig är en god strategi att hitta på något som får dig sysselsatt, inte en passiv aktivitet som att titta på TV, etc. Dessa typer av passiva aktiviteter gör att du längtar efter mer mat och känner dig ännu mer sugen.
Försök istället med att ta en promenad, pyssla i trädgården eller göra något annat som du tycker om eller som du finner glädje eller ro av att göra. Så länge du bryter mönstret och slutar ge din känslomässiga hunger vad den vill ha och när den vill ha det, så kommer du att besegra detta problem och kunna ha större kontroll över din kropp – men kanske framförallt sinnet och tankarna.
Foto: Pixabay
