Enligt nya siffror från Statistiska Centralbyrån (SCB) saknar närmare 700 000 personer i Sverige en nära vän. Hur påverkas vi av att inte ha någon vi kan prata med om allt?

I Sverige, ett land känt för sin höga levnadsstandard och välutvecklade välfärdssystem, framträder en mindre angenäm bild av ensamhet. Enligt en färsk undersökning från Statistiska centralbyrån (SCB) saknar uppskattningsvis närmare 700 000 personer, 16 år och äldre, en nära vän. Detta motsvarar omkring 7 till 8 procent av befolkningen i denna åldersgrupp.

Könsskillnader i ensamhet

Undersökningen, som är en del av SCB:s årliga Levnadsförhållanden (ULF), belyser man inte bara antalet personer som upplever ensamhet, utan också hur detta varierar mellan olika demografiska grupper. Resultaten visar att män rapporterar en högre grad av ensamhet än kvinnor, speciellt i åldersgrupperna 20–29 år och 40–49 år.

Bakgrund och utbildningsnivå påverkar

En annan dimension av ensamheten är bakgrund och utbildningsnivå. Statistiken visar att det är mer än dubbelt så vanligt att utrikesfödda saknar en nära vän jämfört med inrikesfödda, med siffror som visar 13 respektive 6 procent. Bland personer med förgymnasial utbildning är andelen som saknar en nära vän hela 12 procent, jämfört med endast 5 procent bland de som har en eftergymnasial utbildning på minst tre år.

Välfärdens paradox

Det är möjligt att en del av förklaringen till den utbredda ensamheten kan hittas i hur det svenska välfärdssamhället är strukturerat. I Sverige, liksom i många andra västländer, finns en förväntan om att staten ska erbjuda lösningar på många av livets problem, och detta kan ibland leda till att personliga relationer och gemenskap får mindre utrymme.

Historiskt sett, och i många andra kulturer, har familjer och lokalsamhällen spelat en större roll i att stödja individer genom livets prövningar. Denna typ av nära och ömsesidig hjälp kan minska känslan av ensamhet. I Sverige kan dock ett visst beroende av statliga tjänster och ett fokus på individens autonomi ha bidragit till mindre personligt engagemang i andra människors liv, vilket i sin tur kan leda till ökad ensamhet.

Framtid och lösningar

Att identifiera och förstå orsakerna bakom ensamheten är bara det första steget. För att tackla detta växande sociala problem krävs en bredare diskussion och insatser från både stat och civilsamhälle. Det kan innebära att främja gemenskapsbyggande aktiviteter som förenar människor över kulturella och demografiska gränser. Vidare kan skolor och arbetsplatser spela en nyckelroll genom att skapa miljöer där sociala band kan stärkas och fördjupas.

Genom att kombinera välfärdssamhällets stöd med en starkare kulturell betoning på gemenskap och personligt engagemang kan Sverige möjligen vända trenden med den växande ensamheten. Därmed kan man säkerställa att färre människor behöver känna att de saknar en nära vän i framtiden.